Ojsan.
Jag slängde iväg en avhyvling till mina gamla förebilder Filip och Fredrik angående det oerhört pinsamma grälet om Paolo Robertos sexskämt. Jag gjorde det
mest för att få det ur världen och så att i alla fall någon fick påpekat
offentligt hur märkligt det är att höra en sådan puritan attityd komma just
ifrån dem, mycket större var inte min tanke med texten. Något hände dock och
ett, tu, tre så var texten en av Frihetligts största klickraketer någonsin.
Först blev jag förvånad, men sen insåg jag att det starka gensvaret på texten i
mycket beror på den tröttnad som finns därute i stugorna på just den här
överlägsna attityden som kommer från alla typer av eliter. Folk har blivit less på
deras apspel och världsfrånvända beteenden. När Filip hävdar att en fräckis på
instagram i förlängningen leder till våldtäkt så är det uppenbart från alla att
han på ett plan bara spelar teater. Ingen tror egentligen på det där och
särskilt inte en veritabel snuskhummer som Filip. Det är godhetssignalering, en
PK-markering och allting annat än något som ens är i närheten av att kunna kallas
för ett genuint beteende.
PK och politisk korrekthet ja.
Den kritik jag kunde snappa upp i flödet byggde
just på användandet av den termen. Någon kommentar ifrågasatte varför ett
sådant ”brunt” ord användes av förment frihetliga personer och om vi begrep vad
ordet egentligen kan tänkas stå för. Jag har själv faktiskt länge varit brydd
över ordet. När jag först stötte på det så fanns det för mig en verkligt god
aura över det. Det var ett begrepp som ville inkapsla en godhetssträvan i ens
politiska åsikter, en vilja att gå en extra mil för sin nästa, ja att se sin
nästa även på de platser där andra inte ser någonting alls. Att det sedan
omvandlades till ett skällsord berodde på att ”rasister” och andra onda krafter
ville förlöjliga denna hedervärda strävan när de själva inte ville ta sig an
den.
Det är dock inte riktigt så. Politisk korrekthet och den svenska åsiktskorridoren
bygger inte på några statiska, verkliga åsikter. Det är inte en given moral transformerad
till en politisk ideologi. I så fall hade det gått att ta en diskussion med de
människor som företräder hållningen, de hade kunnat hänvisa till böcker,
tänkare eller en större tanketradition och vi hade kunnat diskutera dessa istället för ett diffust PK-begrepp.
Istället är politisk korrekthet en attityd, ett distinkt beteende som bygger på
att ständigt ta hänsyn till vad andra tycker och tänker och hur de skulle se på
en om man gör på det ena eller andra sättet. Att vara PK är att inte lita på
sina egna värderingar, sin egen moral och värdet på sina egna åsikter i en
sådan grad att allt man gör måste genomlysas och godkännas av andra innan det
blir acceptabelt, även för en själv. Att vara PK är för de flesta människor att bli en
ideologiserad hycklare. Man bottnar egentligen inte i det man försöker stå för
öppet, men man känner sig tvungen eftersom det är viktigare att bli accepterad
och omtyckt än att vara ärlig mot sig
själv och det man egentligen vill stå för.
Det är därför det gör mig så väldigt glad att reaktionen blir så stark när
någon pekar ut hur naken PK-eliten egentligen är. Alla ser tämligen enkelt hur tunn
deras moraliska fernissa är, men när det samtidigt är så vackert och viktigt
att vara god på så är det lättare för de flesta att hålla tyst. Det är enklare
att låta kändisarna lulla runt i sin godhetsbubbla ett tag till, de är ändå så
pass berusade av sin egen viktighet att de inte skulle klara av att lyssna på
kritiska röster.
Utanför bubblan så fortsätter verkligheten att fungera som den alltid gjort.
Verkligheten kan inte vara PK eftersom hyckleri bestraffas stenhårt när det
påträffas. Vill du vara god, vilket såklart är hedervärt, så är det viktigare
att du ser till att agera som en god
person än att du filar på ditt offentliga tyckande. Det är viktigare att du fokuserar på
din egen person och vad du kan göra i din reella närhet än att basunera ut
åsikter till halva världen, särskilt om de tvunget ska vara riktade mot hur
någon annan lever sitt liv. Godhet, och alla andra ideal, är till för att förkroppsligas
och dag för dag manifesteras av att man lever
ut dem. Att ha dem som åsikter, särskilt när de är för svåra för en själv att
leva ut, är enbart korkat och det är enbart människor indränkta i politisk
korrekthet som skulle klara av att komma på tanken att göra på det viset.
Sådana människor som Filip och Fredrik, tydligen.
