Något jag inte förstår
med din ideologi eller vad du vill kalla det du håller på med är varför du
måste bli så… onormal. Alltså, jag
kan förstå att du tycker skatt är stöld hit och staten är destruktiv dit och
så, men varför måste du bli så annorlunda bara för att du har den typen av
åsikter. Varför kan du inte vara som folk är mest?
Själv tycker jag att det är jag som är normal. Jag menar, libertarianismens grundprincip består av tre enkla regler: Utöva inte tvång mot någon annan, stjäl inte och utöva inte fysiskt våld mot någon annan individ. Simpelt. Det är regler som de flesta uppfostrar sina barn att respektera, de flesta religioner innehåller någon variant av denna praxis. Libertarianismens startpunkt är kort sagt inte särskilt underlig alls. Det är ni som säger att dessa regler inte gäller överallt, eller hela tiden. Det är ni som behöver förklara varför vissa kan göra sådant som vi lär ut till barn att ingen får lov att göra utan digra konsekvenser. I den aspekten är det sannerligen ni som är de konstiga.
Att libertarianer känner en skepsis inför en samhällsordning som enligt vår filosofi otvivelaktigt bygger på våld borde inte komma som en överraskning, känner jag. Du kan säga att skatt inte entydigt innebär stöld eller någon annan ursäkt, men du kommer inte ifrån att de flesta av våra samhällssystem bygger på att bevaka, kontrollera och begränsa medborgarnas möjlighet att leva sina liv efter tycke och smak. Att då söka sig till alternativa livsstilar där bevakningen, kontrollen och begränsningen inte är lika stark borde vara ett tämligen förnuftigt beslut att ta. Vår syn på hur samhället fungerar och bör fungera skrattas det bara åt, varför ska vi då ta samhället och er så kallade normalitet på allvar?
Det värsta är tycks det mig att det inte bara stannar vid att ni tolererar ett samhällssystem som är imperfekt och med vissa oundvikliga brister, nej, ni hyllar dessutom systemet och hävdar att det är enbart via systemets genialitet som ni har kunnat bli rika, välbeställda och lyckliga. Ni ser tvånget, stölderna och morden som en förutsättning för att det ska existera ett samhälle överhuvudtaget! Ni säger att det är vi som är naiva och verklighetsfrånvända när det är ni som hävdar att man kan skapa produktivitet med hjälp av bomber, granater och krossade fönster. Jag vet inte alls vad du begär av mig, men om våra verklighetsuppfattningar skiljer sig så mycket åt ifrån varandra så vill jag inte ha med din normalitet att göra. Jag måste säga att den nära inpå äcklar mig.
Om det ändå kunde stanna där. Men icke. Om ert märkliga system verkligen är ett av de bästa tänkbara så borde väl samhället vara mer tillfreds? Det verkar inte som det är så. Överallt jag går så uppfattar jag en enorm mängd av klagomål, gnäll och uppgiven frustration. Människor ser problem överallt och i alla tänkbara former, men ingen av er klarar av att lösa dem eftersom ni inte får röra systemet på något sätt som helst. Allt måste förändras inifrån och via era demokratiska bestämmelser och förbannade rutiner. Ni tillåter inte er själva att röra staten. Om den så hotar att knäcka nacken av er så skulle ni inte kritisera någonting av denna Leviathans karaktär. Nej, ni är fast. Ni får inte röra någonting, inte minsta hårsmån, av det som i själva verket är orsaken till era problem!
Under tiden sitter vi libertarianer och undrar vad ni egentligen håller på med. Det är egentligen så enkelt. Följ reglerna och majoriteten av problemen ni skapat i era demokratiska verkstäder och laboratorier försvinner upp i rök. Resten, de verkliga problemen människor av sunt kött och blod på riktigt upplever, går att lösa med hjälp av marknadens metoder eller i sista hand via en fri rättssal. Inte i era institutioner som stinker av korruption och liklukten från alla de ändlösa mängder individer era system krossat och malt sönder genom historien. Ändå är det vi som är de märkliga, de konstiga och de galna som säger nej till allt det här kaoset. Vi är alltså de galna för att vi vill starta upp något nytt hellre än att ödsla en blick åt ert sätt att leva livet på?
Jaha.
Själv tycker jag att det är jag som är normal. Jag menar, libertarianismens grundprincip består av tre enkla regler: Utöva inte tvång mot någon annan, stjäl inte och utöva inte fysiskt våld mot någon annan individ. Simpelt. Det är regler som de flesta uppfostrar sina barn att respektera, de flesta religioner innehåller någon variant av denna praxis. Libertarianismens startpunkt är kort sagt inte särskilt underlig alls. Det är ni som säger att dessa regler inte gäller överallt, eller hela tiden. Det är ni som behöver förklara varför vissa kan göra sådant som vi lär ut till barn att ingen får lov att göra utan digra konsekvenser. I den aspekten är det sannerligen ni som är de konstiga.
Att libertarianer känner en skepsis inför en samhällsordning som enligt vår filosofi otvivelaktigt bygger på våld borde inte komma som en överraskning, känner jag. Du kan säga att skatt inte entydigt innebär stöld eller någon annan ursäkt, men du kommer inte ifrån att de flesta av våra samhällssystem bygger på att bevaka, kontrollera och begränsa medborgarnas möjlighet att leva sina liv efter tycke och smak. Att då söka sig till alternativa livsstilar där bevakningen, kontrollen och begränsningen inte är lika stark borde vara ett tämligen förnuftigt beslut att ta. Vår syn på hur samhället fungerar och bör fungera skrattas det bara åt, varför ska vi då ta samhället och er så kallade normalitet på allvar?
Det värsta är tycks det mig att det inte bara stannar vid att ni tolererar ett samhällssystem som är imperfekt och med vissa oundvikliga brister, nej, ni hyllar dessutom systemet och hävdar att det är enbart via systemets genialitet som ni har kunnat bli rika, välbeställda och lyckliga. Ni ser tvånget, stölderna och morden som en förutsättning för att det ska existera ett samhälle överhuvudtaget! Ni säger att det är vi som är naiva och verklighetsfrånvända när det är ni som hävdar att man kan skapa produktivitet med hjälp av bomber, granater och krossade fönster. Jag vet inte alls vad du begär av mig, men om våra verklighetsuppfattningar skiljer sig så mycket åt ifrån varandra så vill jag inte ha med din normalitet att göra. Jag måste säga att den nära inpå äcklar mig.
Om det ändå kunde stanna där. Men icke. Om ert märkliga system verkligen är ett av de bästa tänkbara så borde väl samhället vara mer tillfreds? Det verkar inte som det är så. Överallt jag går så uppfattar jag en enorm mängd av klagomål, gnäll och uppgiven frustration. Människor ser problem överallt och i alla tänkbara former, men ingen av er klarar av att lösa dem eftersom ni inte får röra systemet på något sätt som helst. Allt måste förändras inifrån och via era demokratiska bestämmelser och förbannade rutiner. Ni tillåter inte er själva att röra staten. Om den så hotar att knäcka nacken av er så skulle ni inte kritisera någonting av denna Leviathans karaktär. Nej, ni är fast. Ni får inte röra någonting, inte minsta hårsmån, av det som i själva verket är orsaken till era problem!
Under tiden sitter vi libertarianer och undrar vad ni egentligen håller på med. Det är egentligen så enkelt. Följ reglerna och majoriteten av problemen ni skapat i era demokratiska verkstäder och laboratorier försvinner upp i rök. Resten, de verkliga problemen människor av sunt kött och blod på riktigt upplever, går att lösa med hjälp av marknadens metoder eller i sista hand via en fri rättssal. Inte i era institutioner som stinker av korruption och liklukten från alla de ändlösa mängder individer era system krossat och malt sönder genom historien. Ändå är det vi som är de märkliga, de konstiga och de galna som säger nej till allt det här kaoset. Vi är alltså de galna för att vi vill starta upp något nytt hellre än att ödsla en blick åt ert sätt att leva livet på?
Jaha.
Kalla mig galen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar